Skolmaten – Detta ständigt återkommande ämne!!
Själv hör jag till den utdöende skaran som glatt slafsar i mig, och njuter av vad köket bjuder, blodkorv som fiskbullar, levergryta eller kaninragu, bara till att öppna foderluckan och trycka in… Ja, i stort sett allt går hem och uppskattas hos denna!
Enda minus jag kan minnas att jag vill ge åt skolbespisningen är den snålt tilltagna portioneringen åt varje elev, vilket inte verkar ha blivit bättre, utan istället dragits in på ytterligare några hekto… Men som lärare och andra skolplacerade arbetare i all välmening påpekar, -det är ju bra om eleven har med sig någon frukt eller macka hemifrån för att orka med hela dagen…
…och här kommer själva problemet, eftersom många elever idag inte har ett hem, utan dom har TVÅ!
Två familjer att anpassa sig till, kanske fyra föräldrar och med dem en drös andra ungar, vilka de tvingats ihop att leva med som om de vore syskon. Dessa så kallade bonussyskon har i sin tur delade ”hem”, innehållande X antal låtsassläktingar, som i sin tur… osv, osv, osv!
Barnen slits itu psykiskt av att inte veta vilket som är deras riktiga hem, deras familj, medans vi vuxna flyr fältet och spenderar så mycket tid vi kan på t ex våran arbetsplats, gymmet, eller nästan vad som helst, för att inte visa att det visst görs skillnad på ”mina barn & dina ungar”, eller rent av på grund av osäkerhet av sin egen familjebild.
Många föräldrar ger, frivilligt eller ofrivilligt, det totala ansvaret för sina barn…till skola & dagis… Vilka i sin tur har fått mindre och mindre befogenhet att kunna tillrättavisa eleverna i sina klasser.
Så i stort sett sparkar vi ut våra barn från deras bon, för att uppfostra sig själva, till en värld av vuxna främlingar som inte får lov att ingripa om något ser ut att gå fel, och utan trygghet om att igen ”hitta hem”.
Två hem, kanske helt olika världar, där den enda länken är din son eller dotter, som innerst inne inte vill något annat än att se sin ”riktiga” pappa och mamma tillsammans som EN familj igen, för att själv slippa leva liksom sådär på gränsen mellan Nord och Syd…
Givetvis är allt upp till dig som förälder, men med en snabb blick på dagens verklighet så ser du snabbt att verkligheten är snarare något i stil med följande:
”-De é dags för fredagsmys… hoppas inte föräldrarna stör!”
Äntligen helg!! Två hela långa dagar till att…göra vaddå egentligen?
Som förälder är det väl lika bra att plocka på sig ett lager med chips & läsk samt några kilo blandgodis, medan det svärs inombords en evig förbannelse att aldrig mer sätta sin fot i en matbutik en fredag efter klockan fyra när alla slutat jobb. Men ”barnen måste ju ha något gott”, som det nu heter, nu när det är helg! Några filmer plockas oxå ner i vagnen, 3 för 99:-, kanske kan passa någon där hemma, i brist på annat liksom…
Middag? Njäe, ungarna har ju käkat i skolan, och säkert hos nån kompis under eftermiddagen, och nu ska vi ju bara hem, samlas och mysa… var och en på sitt rum!
Lördag morgon… äntligen kan man få sova länge! En hundring på köksbordet så att kidsen kan kila iväg och handla frulle, att få i sig innan de drar iväg till någon av sina kompisar. Iofs skulle vi ju vatt upp tidigt allesammans för att hitta på något kul, men det kan vi ju göra imorgon istället… för vi har ju hela helgen på oss, som om den skulle vara i all evighet.
Framåt kvällen trillar ungarna hem igen:
-Vad blir det för mat??
-Jag trodde du hade ätit där du var, men om du vill kan vi beställa pizza?
Sen kan vi ju mysa tillsammans, var och en, givetvis, på sitt rum…
Söndag morgon, så lätt en upprepning ifrån lördagen, för det är ju rätt skönt att få ligga och dra sig, bara fem minuter till… och det är väl ändå inte mitt fel som förälder att kidsen stuckit ut så tidigt, och som vanligt glömt sätta på mobilen, nu när vi verkligen skulle ha kunnat göra något kul ihop, innan det är dags att ”byta vecka”.
Så nu får ju givetvis ”andra hemmet” stå för middagen idag…
I vilket familjen givetvis tror att det är utfordrat och klart från förra stället, och istället kan unna sig litta söndagsmys, som hemkörd pizza, snabbt och enkelt för att kunna umgås, framför varsin tv eller dator på olika plats, i den stora villan.
Måndag morgon toppar nog inte mångas lista över pigghetsstunder, så gränsbarnet, som nu går under namnet elev (då det återigen är skoldag, och än mindre tillhör varken Nord eller Syd), hoppar obemärkt över frukosten där hemma för att inte komma allt för sent till veckans första lektion, vilken är inlagd i schemat så som om helgen aldrig hade funnits, gymnastik!
Nu skulle vem som helst vara vrålhungrig och kräva en rejäl lunch för att klara av resten utav dagen. Med utmattade steg ställa sig i matkön till de hånflinande mattanterna vid de stora kantinerna, nöja sig med varm halvblöt tallrik nummer tre i stapeln, vilken ändå verkar hyffsat ren, efter att sorterat bort de övre sämre diskade… Fortfarande suktande efter en ordentlig laddning käk, men väcks snabbt ur sin bubbla då ena käringens skorvliga röst tränger sig in i huvudet:
-Vill du ha en hel, eller räcker det med en halv, kikärtsbiff till din skopa couscous?
Margarinet, att bre på knäckebrödet som smugglades ut, var väl inte heller en favorit under min skoltid, men idag verkar det vara räddningen ändå, för de flestas dagliga överlevnad…
Vi har alla ett ansvar, som förälder självklart att spendera mer tid för och tillsammans med våra barn, och samhället att finnas till på bästa sätt utifrån varje enskild person…
Så vad är det då för kålhue att komma med ett förslag som detta?
Varför inte ta hela tjocktarmen ifrån den som ofrivilligt tvingats lämna ifrån sig blindtarmen liksom…!?!
Nä, till och med Bryan Adams var bättre förr – Back in the summer of 69!
Peace Love & Ironi 