Vilken underbart sjukt kul liten lek:

*mållös*

Placerar jag ett marsvin i en kaninbur, förvandlas marsvinet till en kanin då?

]]> http://heavypatience.wordpress.com/2009/05/13/svensk-kyss-mig-baklanges-fan-heller/feed/ 7 Seasick svensk http://heavypatience.wordpress.com/2009/04/24/dagens-felsagning/ http://heavypatience.wordpress.com/2009/04/24/dagens-felsagning/#comments Fri, 24 Apr 2009 18:14:54 +0000 svartstina http://heavypatience.wordpress.com/2009/04/24/dagens-felsagning/ ]]>

En kund frågar mig: vart är vaxdukarna?
Jag, högt och tydligt så att halva butiken hör, till Eva som står en bit ifrån mig: Vart har vi flyttat VAXKUKARNA =)

Pinsamt? Nä!! Det är oplanerad humor som bara händer

Efter typ 3 dagars letande efter hur fasen jag ändrar texten jag har här till höger under bilden så hittade jag äntligen rätt… Men, av nån för mig helt oklar anledning så nollades även räkneverket… det var fan inte tanken, och definitvit inget jag ville… FAN FAN FAN!!!

Edit en timma senare: Nu är det som det ska igen… Bra, men skumt!

Så, var på fest och tillhörande efterfest i helgen.
Det var folköl, starköl, vitt vin, rött vin, sprit och cider samt lite kokain, cannabis och amfetamin med i bilden.
Inget konstigt i det. Men, nu till pudelns kärna, det konsumerades en hel del vatten med. Inte av mej, naturligtvis, men jag såg det förekomma.
Helt öppet, både på festen och efterfesten. Glasvis, och som sagt helt öppet.

Samma sorts vätska som jag själv tvättar ballarna med hälldes ned i strupar helt ohämmat. Ogenerat.
Jag har alltid varit av den åsikten att detta ämne, H2O, är bra till mycket. Man kan åka båt på det, spola i toaletten med det och som sagt tvätta ballarna med det.
Rent kulinariskt ska det endast användas till att exempelvis kokas potatis, ägg eller spaghetti i eller vid enstaka och mycket nogräknade tillfällen beblandas med saft.
Ska man exempelvis koka varmkorv så fungerar öl med betydligt större finess i flickornas högborg, köket.

Inte så jävla mycket mer på den fronten. Aldrig och jag menar verkligen aldrig, intas ”on the rocks”.
Just det. På tal om flickor så kom jag inte helt osökt in på fisk. Ett utomordentligt fånigt och fult djur vars värld i original består av vatten. Bara det. Ytterligare en anledning att inte dricka vatten. Lika självklart som att inte äta fisk i mina ögon. Men, men…

Det konsumeras en hel del fisk i vårt stolta konunagarike.
Visst, jag förstår att folk har akvarium.
Folk har alla möjliga djur i sina hem men den ursäkten duger ta mej faan inte här och nu. Jag är 41 år och har hittills aldrig sett ett akvarium innehållande torsk, abbore, gädda, sill eller dom amerikaniserade fiskpinnarna.
Dessutom säljs faktiskt över 99% av all fisk i nationen i dess rätta natur, alltså död. Inte bara det, jag vet att folk äter skiten. Har sett det med.

Jag har sett mycket. Man hinner se en hel del på 42 år vill jag lova.

Bland annat har jag sett stadens reningverk på mycket nära håll. Var där på studiebesök i skolan.
Vad jag hade där och göra förstår jag inte, jag dricker som sagt inte vatten. Men där var jag. Jag såg hela processen i att sortera piss, skit, nedspolade tamponger och självdöda undelater från kommunens innvånares WC system för att därefter skicka ovan nämda vatten rätt ut i idioternas dricksvattenskranar.

Jag säger bara: Ha ha ha…

I en seriös undersökning stod det att man ska dricka cirka tre jävla liter vatten per dygn för att må bra.
Jag hävdar bestämt att med lite koks i näsan, ett naket luder på varje knä och med Cockney Rejects på hög volym i högtalarna så mår man nog fan så mycket bättre.

Stod det inte ett skit om i undersökningen. Stod inte en rad om vanliga nödraketer heller, om jag ska vara ärlig.

Jävla skitundersökning.

Man kan frysa skiten också. Vattnet alltså. Frysar man det jämt över en större yta kan man spela hocky på helvetet också. Hocky är bra. Vann en femhundring på det spelet för ett tag sen. Perfekt.

Vår gitarrist dricker vatten. I mängder. Samtidigt och fast han bor i Linköping, en stad belägen på östgötaslätten i konungariket Sverige år 2007 så är hans största dilemma i denna värld: Vithajskräck.

Va ska man säga, Lucky Bastard eller Poor Sod, liksom.
Ibland tror jag han halsar detta otyg, vatten alltså, för att tömma världens sjöar, floder och världshav på alt vatten så hans vithajjar dör ut.

Inget vatten, ingen haj.

Smart wanker, men han har inte tänkt på att det regnar också.
Regn är en form av väderlek. Bestående av just vatten. Å det var kanske dit jag ville komma hela tiden.

Där satt jag alltså på både fest och efterfest omringad av människor som till synes verkade helt normala om man inte tittade närmare på sällskapet. Alla med en stor mugg väderlek som de ogenerat och ohämmat hällde nedför sina tjacktorra strupar.

Hur mycket starquality är det i ett sådant beteende. Egentligen?

Quality Star Martin Oi!

… detta trilla in i min låda, har det kort suttit på min kyl:

Skulle vilja bära det med mig i plånboken.. men ifall den skulle försvinna så vågar jag inte… vill verkligen inte riskera att bli av med detta…

Bara en sån sak… vem om inte Martin skulle ens komma på idén att frankera och skicka iväg ett spelkort?
Han var bara bäst.. omtänksammast och roligast i alla lägen <3<3<3

(Martin, om sitt liv fram till 2007)

Jag har förbannat lågt till tak.

Andas jag för fort eller för mycket tar syret till slut, slut i rummet där jag bor.

Sakta, sakta kommer jag att kvävas till döds medan grannkärringen springer i trappen och kastar sina stinkande soppåsar som om ingenting hade hänt.

Det var tio år sedan nu.
Tio långa jävla år sedan jag klev över livets så kallade ”mittpunkt” och klev samtidigt in i det andra kallar strax-efter-trettio-livet.

Jag förväntas gå som en zombie med döda ögon och sluta famla efter det där som ändå inte finns.

Hur man än söker och försöker.

Förväntas sitta rak i ryggen när jag äter.

Dom flesta klarar av det men jag har aldrig förstått hur dom kunnat bli så jävla skickliga.
Jag sitter som en gammal surgubbe, med ena armen om tallriken, som om någon jävel skulle komma fram och sno min mat.

I min generation håller vi in magen, till och med när vi är ensamma hemma. Det tär på krafterna.

Jag tillhör samma patetiska generation som alltid skyllt ifrån oss men som gapade och skrek ett litet tag för att sedan hålla käft ganska snabbt.

En generation som ganska fort packade in sig ovanpå den förra. Den glömda generationen.

Vi som aldrig fick det lika bra som våra föräldrar hade det. Fast så kanske det är med alla generationer endå…

När jag var betydligt yngre gjorde jag vad jag inte fick.
Precis som varenda annan snorunge i kvarteret.

Vi snusade vårt sura Generalsnus, rökte våra stinkande Prince och drack våra avslagna Pripps Blå bakom fritidsgårdens smutsiga baksida.
Fritidsgårdens framsida lyste välkomnande av lamporna från tomma pingisbord, hopsnickrade Coronspel och tisdagskvällens pedagogiska matinéfilmer.

Jag tröttnade.

Jag tröttnade på fredagskvällars discohångel och trevande läppglanskyssar.

Och gjorde som dom stora och tuffare pojkarna, startade ett punkband. Det lät för jävligt men var bland det roligaste jag gjort på länge. Med tiden blev vi faktiskt bättre. Sedan bättre och bättre och till slut förbannat bra.

Strax efteråt gick jag med i stadens lokala boxningsklubb. Eftersom jag då spelade i ett punkband var jag van att ta stryk men resolut som jag var på den tiden så vände jag situationen för att själv vara den som höll i själva given.

Dessa så melodiokra meriter gjorde mej till en mycket snabb och tveklöst orädd, nästan på gränsen till hänsynslös boxare. Något som gav utdelning i den sporten.

Efter 20 matcher med bara en jävla förlust lade jag handskarna, de svettiga handbandagen och tandskyddet på hyllan för att ägna all min fritid åt musiken.

Jag repade, spelade ute och spelade in.

Mina stackars föräldrar tyckte det var ett oändligt slöseri med tid som ändå inte inbringade några som helst pengar men samtidigt var de antagligen jävligt glada att jag höll mej borta från många jämnårigas hashstinkande ungkarlslyor.

Till slut brast det hela. När vi stod på tröskeln till att något, någon dag skulle hända fick jag faan nog.

Inte av musiken men av vissa personer.
Jag lämnade bandet på grund av personliga menings – skildaktigheter.

Hade det varit ett hårdrocksband som vi hade startat hade det hetat musikaliska meningsskildaktigheter men vi var ett punkband så jag föredrar att fortfarande säga personliga meningsskildaktigheter.

Sen hade jag tråkigt ett par år.

Jobbade, tog ett par bärs, nästan gifte mej och skaffade ett par barn.

Startade ett par nya jävla band, köpte förbannat mycket skivor och skruvade sedan ned den skylten.

Träffade en och annan ny kärlek som jag i min enfaldighet trodde jag skulle leva och tillbringa resten av det här förbannade pisslivet tillsammans med.

Allt för ofta lyckades jag själv tända på i båda ändarna. Bara för att återigen upptäcka att det smäller fortare då.

Så vart är jag nu då ? Känner mej skakad men inte rörd. Super mej snyggare och älskar min tjej. Sitter uppe länge på nätterna för jag har ingen anledning att gå upp tidigt på morgonen.

Att gå upp tidigt har aldrig någonsin varit min melodi, även om jag periodvis gjort så, bara för att jag trott mej vara tvingad till att göra det. Så är det inte. Det är mycket man tror att man måste göra, fast man inte behöver det.

Jag tittar nu mera ganska mycket på TV. Det har jag aldrig gjort förr. Jag har alltid ansett det som fördummande och ett mindre steg mot vår civilisations undergång. Men. Nu tittar jag på TV. Fan, jag betalar till och med pengar för att göra det. Trots all teknik som global television, det
globala internätet och Ryan Airs fånigt billiga jorden runt resor så känner jag mej ensam.

Inte i den meningen att jag inte har kompisar, vänner, hangarounds eller barn och en flickvän som tycker om mej. Utan någon annan, helt annan typ av ensamhet.

En ensamhet som är svår att sätta ord på.

Vissa definierar den sortens ensamhet som uppgivenhet, men så är det inte i det här fallet.

Hur skulle jag, som fortfarande har kvar mitt punkband, fortfarande sitter med en varm folköl i handen och fäller de flesta jag har kommit i dispyt med till backen med en rak höger kunna kallas uppgiven?

Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder ordet uppgiven: utmattad; förbi; förtvivlad m.m. Det är jag inte.

Jag är skakad inte rörd. Kanske, är jag lite trött också.

Jag vet inte. Men kanske. Kanske dom där tio sista åren efter livets medelpunkt och dom femton åren innan har tagit lite på krafterna. I så fall vore det väl inte så förbannat konstigt, men då vore jag väl ha varit mer än rörd, än skakad idag.?

Martin Oi! A.K.A. Oiboy

Alla nätter som jag och Martin hade ihopa på IRC, allt kul skit vi delade… som bara vi förstod… jag önskar att det fanns kvar. (ska iofs kolla gamla datorn för säkerhets skull, men tror dessvärre att allt är gone)

Enda som fanns här i denna var en stackars sketen kort log:

Session Start: Tue Jan 06 14:27:10 2009
Session Ident: Rocker|AtWork
Session Ident: Rocker|AtWork (lkpgnews@rocker.users.omerta)
(14:27:10) lol det där skottet satt där det skulle: HON TOG MITT FUCKIN NAMN
(14:27:13) Your attempts:
(14:27:13) Nick Time Status
(14:27:13) Rocker 09-12-2008 23:19:08 You killed Rocker, he tried to hit back but did no damage
(14:27:20) så går det ha ha ha
(14:27:32) hahahhahah xD
(14:27:35) grattz
(14:27:41) lol tack
(14:28:01) he he det skottet va det roligaste någonsin tror jag
(14:28:04) pang bom
(14:28:08) måste signa
(14:28:13) ha ha ha
(14:31:06) done
(14:31:12) Nemi Posted on: 13:31:11 06-01-2009 OT
(14:31:12) Nemi
(14:31:12) Posts: 12 Fack Åff and DIE!!!
(14:31:12) Oooh, you already did… Mohahahha!!
(14:31:12) There is only one Rocker, and thats for sure not you so please go watch an old french movie,
(14:31:12) eat an bananan and cry in the dark!
(14:31:36) Ha ha ha ha
(14:31:39) !love ya
(14:31:45)
(14:34:13) måste jobba stressigt nu…… brb
(14:34:20) közz \o
Session Close: Tue Jan 06 16:19:27 2009